Snö.

Dagen började med att barnen sprang runt och var så lyckliga att ett nytt avsnitt av Backyardigans kommit upp på Netflix. En stund senare tittade de ut genom fönstret och fick syn på det tunna lagret av snö som kommit under natten. Då jävlar bröt euforin ut igen. T börjar tjoa om att det är den roligaste dagen i hans liv. Jag lovade att vi kunde gå ut efter frukost. När jag druckit upp mitt kaffe hittar jag den här framför tv:n:
 
 
Här ska ingen tid slösas!
 
Vi var ute en stund men det tog inte lång tid innan all snön var använd till två snögubbar.
 
 
Två sekunder innan T:s overall var full av snö.

Med livet i behåll.

Men det var fan på håret idag. Gled fram och tillbaks till jobbet på sommardäck i blixthalkan. Man kan kanske tro att man är lite förberedd mer än halvvägs in i november men nej, jag hade inte planerat för minusgrader än. Livslusten sjönk med minst fyra steg på den tiogradiga skalan så fort jag kom utanför dörrn imorse.
 
Hämtade barnen tidigt från dagis idag och lagade flygande Jakob till middag, sen har jag fastnat i matkoma i typ 3 timmar efter dess. Vill sova NU. Barnen vill sova SEN.
 
 
 
 
 
Vintrigt på jubbet.

Tillfrisknande.

Nu är vi inne på den där berömda feberfria dagen, när barnen är friska igen men inte får komma tillbaka till dagis ännu. Energin sprutar ur öronen på dom och hittills har de hunnit ha sönder en surfplatta, dekorera hela vardagsrumsgolvet med oboy, tatuerat varsin sleeve med spindelmannen och fjärilstatueringar och bytt kläder typ 5 gånger var. Nu lagar vi mat.
 
 
 

Sjukstuga.

Hur töntigt låter inte uttrycket sjukstuga förresten?
Vi är iallafall lite sjuka till mans här, mest ungarna. Det är rätt jävligt att bli sjuk när barnen är här, man ska orka ta hand om dom samtidigt som man ska orka överleva själv. Jag försöker väl mest ignorera mitt eget tillstånd tills dom är hos sin pappa istället och då har kroppen glömt bort att den inte mår helt hundra. Det funkar ibland!
 
 
Bara lite däckad.
 

Höjden av förnedrings TV

Det här med Paradise Hotel. Jag vet att det är valfritt att titta, men jag funderar lite på vad målgruppen för det här programmet är? Och vad det går ut på egentligen? Jag vet kanske 1 person som brukar titta på detta, och det är en man i 50 års åldern. Och så jag nu då, 27 år och för lat för att sträcka mig efter fjärrkontrollen...
 
Att man överhuvudtaget kan tänka sig att ställa upp i ett sånt här program och för evigt bli stämplad som en Paradise Hotel deltagare låter ju inte som något som brukar stå på var och varannan människas bucket list direkt.
Vad jag har förstått om det här programmet så ska man; 
1. Visa så mycket (kropp) av sig själv som möjligt.
2. Flirta, hångla och ligga så mycket som möjligt. Vem vill ens visa upp sina eventuella rejections och misslyckade hångel för allmän beskådan? Jo, Paradise Hotel deltagare uppenbarligen.
3. Nej jag vet faktiskt inte, vad mer går programmet ut på?
 
Det hela känns väldigt 2001 och tribal tatuering.
 
Nu ska jag sluta raljera om detta och göra en kraftansträngning att byta kanal istället. 

Sömn, halleluja!

Jag har alltid varit en nattmänniska, kompromissar alltid med sömnen för att kunna vara uppe ett par timmar till. Igår mådde jag plötsligt illa och fick världens huvudvärk vid 22 så jag gick och la mig istället. Herregud, vad hände sen?! Jag vaknade helt pigg och utvilad 6:30 imorse, det har nog aldrig hänt förut. Havregrynsgröt, blåbärssoppa och té till frukost, solen skiner utanför och jag mår helt awesome. Om ett tag ska vi åka till Göteborg och hälsa på Patricks mamma, barnen är helt till sig för de tror att Göteborg är samma sak som Liseberg.